Jakt träning med unghunden

 

Sedan kommer hon in fint och lämnar in fågeln i min hand duktig tjej

När grundlydnaden som valp börjar bli färdig är detta nästa steg i träningen av jakt momenten

Förutsättningar:

att Din hund är ca 12 månader eller äldre
att Din hund har vissa kunskaper i apportering och inkallning
att Du ämnar använda Din hund på jakt och/eller på jaktprov
att Du kan läsa Din hund
att Dina kommandon (verbalt, signaler och tecken) är klara och tydliga
att Du inser att 5–15 minuter koncentrerad träning per dag räcker
att Du har god kontakt med Din hund
att Du är noggrann vid inlärningen och inte har för bråttom
att Du är konsekvent
att Du vet delmål och slutmål för träningen
att Du varierar träningsmarken så ofta det går


Du måste också vara medveten om att varje hund är unik. Det vill säga de förslag som ges till tränings – inlärningsrutiner passar inte alla hundar. Genom Dina kunskaper om Din hund måste Du avgöra om metodiken är riktig eller om den måste modifieras. Om inte hunden är glad under träningen är något fel.

Lydnad

Vi börjar med lydnaden som över allting och med allting och under allting är så avgörande för övrig träning, som har att göra med dressyr av något slag, går. En kurs i lydnadsdressyr är aldrig fel. Sök Dig till en kurs som har som målsättning att nästa steg i utbildningen är jaktträning.

Sedan skall Du fortsätta med att

öva koppelträning
fritt följ (dvs. utan koppel),
sitt
stanna
inkallning (viktig)

Du skall framföra Dina kommandon med röst, tecken, signaler och kroppsspråk i lämplig blandning. Svårighetsgraden ökas allt efter färdigheten kommer t ex genom att ge kommandon (som kan vara enbart tecken eller visselsignal) från längre avstånd.
Skotträning

Samtidigt med annan träning skall skotträningen påbörjas. Den består inte av att Du åker till en skjutbana med hunden. Akta Dig och hunden för 1 maj- och nyårssmällare och raketer. Skotträningen sker med stor försiktighet. Du med hunden, en hjälpare med pistol eller gevär skjuter ett skott på ca 75 meters avstånd från Er. Du leker med hunden och reagerar ingenting för skottet, Du hörde det inte. Kolla om hunden på något sätt blev rädd eller berörd. Det ser Du om svansen och/eller huvudet s a s hänger. Om den visar tecken att den tyckte det var obehagligt så var mycket försiktig i fortsättningen. Ta hjälp av någon erfaren jakthundsmänniska. Som regel går det bra med skotträningen. Allt efterhand, men försiktigt, kommer skytten närmare. Två till tre skott per tillfälle räcker bra. Målsättningen med skotträningen är i första hand att hunden skall bli van vid skott och nästa steg är att den skall stanna när ett skott lossas. Du går med hunden i koppel och när skott smäller skall hunden sätta sig. Senare i träningen springer den lös och skall den sätta sig när det smäller. Så småningom skall den stanna vid uppflog eller uppsprång och att stanna av skott hjälper till i den träningen. Vi närmar oss nu kraven för pris i ÖKL (Öppen Klass-tävling).

Jaktlust

Jaktlust lär man inte hunden. Man kan väcka och utveckla den, om anlagen finns, genom att t ex ofta vistas i skogen och försöka ge hunden viltkontakter (under lovlig tid och markägarens tillstånd). Den hund som har den typ jaktlust som övergår allt, även förarens vilja är som jakthund inte mycket att hurra för.

Sök och mönster

En spaniel skall söka av marken framför och på båda sidorna om föraren. Slagen skall vara systematiska. Hunden skall alltid vända framåt. Mönstret får inte vara typ Domus-åtta eller av fingertyp (dvs. likna en hand med spretande fingrar). Mönstret kan Du träna genom att Du själv går i ett sick – sack mönster

Vidd

Vidden styr Du enkelt genom att ge hunden stöd att gå ut tillräckligt långt. Ca 30 meter åt sidorna i öppen terräng och max 10 – 15 meter framför Dig. I tätare skog skall avstånden vara kortare. Går hunden ut för långt går du åt andra hållet utan att vissla eller ropa på hunden. Meningen är att den skall upptäcka att den är ensam och bli ängslig och förhoppningsvis bli mera uppmärksam på vad Du gör. När jag går i skogen med unghundar brukar jag ofta byta färdriktning utan att göra hundarna uppmärksamma på vad som skall hända. Efter ett par sådana vändningar håller dom reda på vad jag har för mig. Det rekommenderas ofta att hundarna skall styras med visselpipa man t o m talar om vändsignaler. Du skall lära din hund att förstå visselpipans olika signaler, men det är inte jag som skall hålla reda på hunden utan det är hunden som skall hålla reda på mig. För mig är det ett axiom.

En riktig springer skall arbeta med lågt huvud, den får därmed vittring på kortare avstånd.

Fart och stil

Vad betyder så fart och stil? Ja, om man pratar om fart vet ju alla vad det betyder. Om lämplig fart finns det olika uppfattningar. Själv föredrar jag ett raskt arbete men klassar inte hög fart lika med bra jakthund. Risken att gå förbi vilt ökar med hög fart alternativt att den går igenom buskaget flera gånger. Dessutom vill man kanske jaga lite mer än några timmar.

Stil beskriver hundens sätt att röra sig. Smidigt, mjukt och tyst eller klumpigt, bullrande och flåsande – gnällande. Den tunga hunden har svårt att få full stilpoäng. I all jakt, som är att betrakta som jakt, gäller att jakten skall ske så ljudlöst som möjligt.



Följsamhet och villighet att låta sig dirigeras

Det är nu som hundens uppmärksamhet på vad föraren gör, som följsamheten visar sig. Den allt för självständiga hunden han är sig själv nog och föraren har stora bekymmer att hålla sin hund inom det område som är anvisat eller att den stöter villt på för långt håll från jägaren. Då är det nog bara hunden som har roligt (en stund). Vissa hundar lär sig fort ( dresserbara), andra lär sig aldrig.



Dirigeringen

Jämsides med apportträningen skall dirigering tränas. Vid varje apport övning skall Du som förare stå hukad intill hunden och peka på den kastade apporten, även om hunden ser den. Du skall övertyga hunden om att dit Du pekar finns det något som den skall hämta. Där lägger Du grunden för avancerad dirigering. Tänk Dig höst, sjöfågeljakt – Du träffar en and som seglar en bit ut i en vassrugge. Då är det en Gudagåva att ha en dirigerbar apportör.



Utnyttjande av näsa och förmåga att finna vilt

Hundens luktsinne är ju fantastiskt. Alla har dock inte bra näsa, som man säger. Det kan bero på olika saker som t ex bristande koncentration och intresse, störningar, noskvalster m.m. Starkt doftande vätskor, som tinner, kan förstöra hundens luktsinne för flera dygn. Vissa väderförhållanden är svåra t ex torrt och blåsigt väder. Hällar är ofta svåra spårningsställen. Som Du ser kan det finnas många orsaker att Din hund kan tyckas ha dålig näsa. Den bedömningen är svår varför riktig test måste utföras innan något uttalande görs. Du skall alltså tänka Dig för i vilken miljö Du sätter hunden. Mer om hundens näsa under apportering och spårträning.

Apporteringsträning

Apportering tränas jämsides med annan jaktträning. Om Du skött inkallnings- och apporteringsövningarna väl med Din valp skall apporteringen fungera rätt bra nu. Det som nu tillkommer är svårighetsgraden, Det vill säga apporteringsföremålen, terrängens och avståndens inverkan på svårighetsgraden. Apporterna måste varieras. Fjäder – och hårvilt skall ingå. Hunden måste också tränas på varmt vilt. De första kontakterna med varmt villt brukar ofta resultera i tvekan att greppa. Ge den tid att undersöka viltet och är fågeln vingad se till att den avlivas innan hunden skall apportera den.



Apporteringen tränas med dummy av lämplig storlek. Sätt hunden intill Dig. Lägg kopplet i en slinga runt halsen för att den inte skall rusa efter när Du kastar dummyn. Korta kast i början. Kom ihåg att peka mot apporten. Först skall de enkla apportövningarna fungera bra. Försvåra något genom att kasta apporten så att hunden inte ser den. Då måste näsan funktioner börja fungera samtidigt som hunden tycker att det är roligare. Men kom ihåg – gå först – springa sedan. Nu kan hunden sitta kvar när Du kastar iväg apporten. Nu tillkommer stadgeträning vid apporteringen. Du ställer dig ca 1 – 2 meter bakom hunden och kastar apporten över den. Gå fram till hunden, vänta någon sekund och säg sedan apport. Allt efterhand som fastheten ökar går Du längre ifrån hunden och kastar över den, framför den så att dummyn voltar och hoppar. Träna också med skott och apportering. Provocera med fantasi men gå inte för fort fram. Går hunden efter så har Du misslyckats och måste backa i programmet en bit.



Nästa steg i utbildningen liknar skottfasthetsträningen och kräver en apportvillig hund.

Låt hunden springa lös. När den kommer mot Dig kasta dummyn från hunden. Då har Du en chans att stoppa hunden om den försöker ta apporten. Tanken är att så fort någonting flyger i luften skall hunden stanna/sätta sig. Det är en bra träning för stadga inför villt. Nu har Du tränat apportering och stadga med skott. För att ytterligare befästa stadgan skall Du själv hämta var tredje – fjärde apport själv. Det skall inte vara självklart att hunden skall hämta alla apporter.

Stadga



”Hunden skall i flog, uppsprång, skott och inför fallande vilt förhålla sig lugn”, säger reglerna.

För följande gäller: god lydnad.



Nu intensifieras träningen med visselpipa och tecken. Sitt, stanna och stanna kvar måste fungera till 100 %. Provocerande övningar, som att Du går utom synhåll för hunden utan att den kommer efter o s v är bra. Vi har talat om fasthet vid skott och apportering. Nu kommer fasthet inför vilt. Det är betydligt svårare att träna. Bästa träningen är att ha tillgång till fågel eller kaniner. Har man inte tillgång till träningsvilt får man vänta med den träningen till dess att hundar får vara lösa i skog och mark (21 aug + markägarelov). Beckasinmaden är ett bra träningsställe. Beckasinen är också en bra träningsfågel. Den flyger bara en kort bit och kan stötas igen. På maden kan lina inledningsvis användas. Man skall vara minst två när man tränar med lina. Du sköter linan och visselpipan och stoppar hunden om den inte stannar på uppflog. Din medhjälpare sköter pistolen = skott vid uppflog. Även om Du får fälla vilt där så skall Du avstå den möjligheten. Lydnaden först, sedan jakt.



Skottreaktion

Skottreaktion innebär att domaren skall avgöra om hunden är skotträdd eller inte. En starkt skotträdd hund får inte gå till pris. Skotträdslan är till viss del ärftlig ( svag mentalitet) och till viss del förvärvad. Är den förvärvad finns chans att arbeta bort den, men det kan ta lång tid. Många hundar har förstörts i oförstånd av smällare vid vissa helger. Låt aldrig en valp vara ensam om risk finns att smällare skall användas, den skall heller inte vara med där smällare och raketer avskjuts.



Markeringsförmåga

Vid sjöfågeljakt simmar ofta hunden i vass och har ibland svårt att se föraren för eventuell dirigering. I sådana lägen är det bra om hunden har bra markeringsförmåga om den ser var fågeln faller, det kan också falla flera fåglar. Då hittar den apporterna lättare. Vissa hundar har bättre markeringsförmåga än andra. Ett bra sätt att träna markering är att använda apportkastare. I början skjuts apporten högt, då har hunden gott om tid att se var apporten faller. Apportkastaren är ett utmärkt redskap att träna fasthet med - eller knallapportörer. Efter en tids träning skjuts apporten lågt och in i ett tätt buskage eller liknande. Nu försvinner apporten fort och det gäller för hunden att vara alert för att inte missa var den apporten tog vägen.

Apporteringslust

Hunden skall utföra apporterna snabbt och lämna av i Din hand. Vill den inte komma till Dig har Du missat något i träningen. Rannsaka Dig själv vad Du kan ha gjort för fel. Du kanske har tagit apporten för fort från hunden eller varit inaktiv vid inleveransen. Du skall vara det som just då är det mest intressanta. Välj mottagningsställe där hunden ser Dig bara en kort bit. Kolla vad som ger bäst resultat och variera apportträningen därefter. Ingen godis vid själva mottagandet. Det är svårt för hunden att ta emot en godbit med en apport i munnen. Du får lätt en hund som spottar ut apporten för att vara beredd att ta emot belöningen.

Apportgrepp och avlämning

Apportgreppet skall vara fast så att apporten inte glider ur munnen och inte så hårt att viltet skadas av hundens tänder. Greppet skall vara så att apporten balanseras bra. Avlämningen skall ske på kommando (loss) i Din hand.


Hundens allmänna uppträdande

 

Hunden skall vara lugn, koncentrerad och inte störande under såväl prov som väntan på sin tur.

Nu har vi talat om unghundens arbete vid ett prov. Vad jag här skrivit är ett arbete som tar ca ett år. Eftersom jag utgår ifrån att Du inte tänker stanna vid Ukl så skall jag beskriva spårträningen något.



Spårarbete

Avsikten med spårarbetet är att vid en eventuellt skadskjutning, skall djuret snabbt lokaliseras och apporteras till föraren för att förkorta dess lidande. Det är ju en självklarhet att fällt villebråd skall tillvaratas. Utan apportör kan det vara mycket svårt.

Träningen inleds med att Du tar en apport som hunden gillar att apportera. Du drar apporten en kort bit (ca 20 meter) medan hunden ser på. Startplatsen skall vara säkert markerad. Sätt hunden på startplatsen (spårets början), lägg kopplet i en ögla runt hundens hals, peka på marken dar spåret börjar och säg spår. Följ hunden till dess att den spårar och släpp den där, ta emot apporten vid spårets början. Förläng spåret när hunden fattat vad träningen går ut på. Nu drar Du spåret utan att hunden ser på. När hunden klarar av ett längre spår skall Din träningshjälp dra spåret delvis för att lära hunden att det finns andra människor i skogen och dessutom skall hjälparen se hur hunden beter sig vid apporten.

Avslutning

Den här instruktionen är ett förslag hur Du kan träna Din hund. Avgörande är trots allt att hunden också accepterar metoden. Om den inte gör det, låt Din fantasi spela och sök andra vägar att nå fram dit Du vill.

I apportering och spårarbete skall både fjäder- och hårvilt användas.

Apporteringsträningen skall ske i motvind. Då får hunden hjälp av vinden att finna apporten.

Spårträning skall ske i medvind. Då måste hunden hämta vittringen från marken eftersom att den inte får någon luftvittring.

Du skall också vara medveten om att alla hundar blir inte bra jakthundar.

LYCKA TILL



Vi har lånat detta material av Gunilla och Tore Danielsson som skrivit detta.



Text: Tore Danielsson

Teckningar: Gunnar Westberg

För att fördjupa Dig ytterligare rekommenderas

Fågelhundar – Dressyr & jakt av Sten Christoffersson