Hunden är ett flockdjur

Hunden härstammar i direkt nedstigande led från vargen , som är ett flockdjur. En vargflock består vanligen av 5 - 15 individer. Det finns en strikt rangordning bland de vuxna , könsmogna vargarna i flocken , det vill säga de som är ungefär 2 år gamla och givetvis även bland de som är äldre än 2 år.

 gruppbild gotland Elgentorpets kennel

 

Det finns en ledarhane och en ledartik , vilka dominerar och bestämmer över alla andra hanar och tikar. Mellan hanar och tikar däremot , finns ingen konkurrens om social status. Det är detta biologiska arv hos hunden som gör att tikar och hanar kan umgås med varandra utan att det blir problem.

 

Vargflocken står och faller med detta sociala system. Jaktens framgång , att de starkaste och bästa flockmedlemmarna får äta först samt att bärarna av de bästa arvsanlagen får para sig , förutsätter att rangordningen inom flocken fungerar. Det skapar ordning och reda , medlemmarna vet sin plats , onödig energi spills inte på att bråka och kivas.


 

Rangordningen i flocken

Rangordningen i vargflocken fungerar tack vare ett komplicerat kroppsspråk. De flesta av dessa beteenden syftar till att tala om för andra vargar vem som är dominant och vem som är ranglägre. Det är beteenden som uttrycker dominans och undergivenhet.

 Kiwi visar underkastelse

Att vara högre i rang , det vill säga dominant , markeras genom att hålla svansen och huvudet högt. En ranglägre markerar detta genom att hålla svansen och huvudet lågt eller genom att stöta med nosen mot den ranghögres mungipor. Det kraftigaste sättet att visa underkastelse är att lägga sig på rygg.


 

 

 

Dominans - grunden för samvaro mellan människa och hund

Det är vargarnas samspel mellan dominans och underkastelse som är grundläggande för vårt samspel tillsammans med våra hundar. När vi umgås med våra hundar betraktar de oss inte som människor , utom som flockmedlemmar.

 Gabbi fostrar valp

I människoflocken skall hunden alltid befinna sig längst ner på rangordningen. Den ska med andra ord underordna sig alla familjens medlemmar. Hur du klargör för valpen dess självklara position i människoflocken är en mycket viktig del i all hunduppfostran.


Valpens första veckor

När hundvalpar föds , är de mycket dåligt utvecklade. De är både blinda och döva och ligger tillsammans med sin mamma i valplådan. De sover större delen av dygnet , och när de är vakna så äter de. Mot slutet av andra eller i början av tredje veckan börjar valparna att öppna sina ögon. Samtidigt blir de aktiva , och det händer allt oftare att någon valp hamnar utanför valplådan.

 Tindra med nyfödda valpar

Under tredje levnadsveckan utvecklas hjärnan mycket snabbt , och resultatet ser man mot slutet av tredje veckan och början av fjärde då  valparna börjar lämna lådan. De är inte längre beroende av tikens slickningar för att kunna uträtta sina behov. De börjar nu leka med varandra , och deras motorik förbättras snabbt under fjärde och femte levnadsveckan.


 

 

 

 

 

Tiken lär valparna att visa underkastelse

 

När valparna är mellan fem och sex veckor gamla tar

tiken aktiv del i deras uppfostran.

Till en början tillrättavisar hon dem bara när de försöker dia. Hon morrar ,

 

 

visar tänderna och fixerar valparna med blicken. De fortsätter gladeligen att dia och tiken brukar då gripa dem över huvudet

eller nacken och hålla fast dem.

 Saga fostrar valpar

 

Bestraffningen kan vara ganska hårdhänt och man kan lätt tro att valparna kommer till skada. Så är nästan aldrig fallet. Istället lär sig valparna innebörden av tikens hotfulla morrningar och snart räcker det med att tiken morrar eller fixerar dem med blicken för att de ska upphöra dia.


Ibland lägger sig valparna också på rygg och visar tiken så kallad passiv underkastelse. Tiken har då lärt valparna att det är hon som är den obestridlige ledaren samt innebörden av det hotfulla morrandet. När valparna accepterar tikens ledarskap genom att visa underkastelse , försvinner tikens aggressivitet. Istället övergår hon till att berömmande slicka dem på magen , vilket kan ses som belöning för valpens "hundriktiga" beteende.


Socialiseringsperioden: 4 - 12 veckan

Under denna period lär sig valparna utveckla sociala band både mellan varandra , mot tiken och mot människor. Valpar som aldrig fått mänsklig kontakt , under framför allt 6 - 8 veckan , blir som vuxna rädda för människor. Även om dessa hundar efter socialiseringsperioden får umgås intensivt med människor , försvinner rädslan eller skyggheten aldrig helt.

 Ville-Winston pratar med mamma Tindra

 

Valpar som å andra sidan inte får möjlighet att träffa andra hundar under socialiseringsperioden , kan som vuxna sällan umgås problemfritt med andra hundar. Det är därför viktigt att valpar under tredje levnadsmånaden får träffa och umgås med både andra hundar och människor.

Ville-Winston och Lea bär pinne tillsammans

Normalt får valparna denna kontakt i umgänget med kullsyskon , tik och uppfödaren och dennes familj. När du hämtar din valp , är den 8 veckor gammal , och ännu återstår en väsentlig del av socialiseringsperioden och starka band kan utvecklas mellan dig och din valp.


Unghundsstadiet : 3 - 24 månader

Vid 3 - 7 månaders ålder växer valpen mycket snabbt och många hundar är nästan utvuxna vid åtta månaders ålder. Vid fyra till fem månaders ålder lossnar de sylvassa mjölktänderna och ersätts av de kraftigare permanenta.

Ville-Winston gnager på pinne 

Oftast sväljer hunden mjölktänderna och tandömsningen sker därför ibland obemärkt. Valpen har 28 st. mjölktänder , och den vuxna hunden 42 st. i det permanenta bettet. I samband med tandömsningen har många hundar behov av att bita och ett tuggben kan vara lämpligt att låta den avreagera sig på.


Fysisk könsmognad : 7 - 12 månader

Vid slutet av första levnadsåret börjar testiklar och äggstockar producera mer könshormoner. Detta påverkar hunden - inte bara fysiskt - utan även psykiskt. Handhundarna börjar att lyfta på benet vid urinering. Tikarna börjar löpa. Unghunden har då blivit fysiskt könsmogen. Ännu är den dock inte psykiskt mogen att para sig och ta hand om egna valpar.

 Ville-Winston 1 år gammal

I samband med den fysiska könsmognaden ser man ofta att hunden vill markera sin sociala status mot andra hundar. Hanhunden kan plötsligt börja uppträda stötigt och vilja mäta sin styrka med andra hanar. Tikar är på motsvarande vis mot andra tikar.

 

Hur tydlig denna förändring än är , och när den inträffar varierar mellan olika individer. Vanligen är den mindre tydlig hos tikar.


Psykisk könsmognad 15 - 24 månader

Hos de flesta hundar kan vi skönja en personlighetsförändring som påminner mycket om den som vargar genomgår under motsvarande fas. Förändringen innebär en stegrad medvetenhet av den personliga statusen gentemot andra hundar och i viss mån även mot människor.

 Compis (storebror) leker med Kiwi hwmma i hundgården hos Lotta

Förändringen sker både hos hanar och tikar och liknar den vi tidigare beskrivit under den fysiska könsmognaden. Under dessa "pubertetsfaser" kan det hända att hunden börjar ifrågasätta husse och/eller mattes auktoritet.

Har man då tidigare slarvat med att göra klart för hunden vem som bestämmer i människoflocken, är det speciellt viktigt att göra det nu.


Vuxenstadiet : 24 månader och framåt

Sover med sonen Abbe i hundsängen

Hunden är nu fysiskt och psykiskt utvuxen. Inga dramatiska förändringar sker förrän den börjar åldras.

 Saga som gammal hund

De förändringar hunden genomgår återspeglar i huvudsak den dressyr vi ger den och hur den tillgodogjort sig denna dressyr.

 

 

 

 

 

 

 

     
   

Hunden talar med kroppsspråket

 


Förstår du vad din hund säger till dig med sitt agerande och sitt kroppsspråk?

Förstår din hund ditt mänskliga språk? All kommunikation mellan två individer förutsätter ett gemensamt språk. Men ofta är det bara hunden som förstår vad vi säger och alltid orkar den inte bry sig, vi människor förstår sällan om de svarar, än mindre vad de säger.

 

Hur många gånger har vi inte gjort våra hundar helt förvirrade genom att säga en sak med vår röst och en helt annan med vår kropp? 
 Det klassiska exemplet, är då man försöker kalla in en glad och livlig hund, som har jättekul! Naturligtvis kommer den inte, man har bråttom och fryser, man försöker först med snäll röst lura hunden att komma, samtidigt visar vårt kroppsspråk att vi blir mer och mer irriterade, till slut jättearga.

 Resultatet blir att hunden försöker hålla sig ifrån sin arga husse/matte, för hunden betyder skrik, gapande, vrålande, morrande, skällande och hotfull kroppsställning = avståndstagande, det vill säga ”kom inte hit”.
 Hela vår kroppsställning talar om för hunden att vi inte alls är så snälla som vi försöker låta, snarare tvärt om.

 Vi signalerar ju klart och tydligt hot, till slut kommer hunden med mer eller mindre låg kroppsställning (visar underkastelse), får en bestraffning, den var ju olydig som inte kom. Hunden förstår ingenting, den är inte inlärd att komma på inkallning. 

 Man hör ofta av hundägare: Titta nu skäms hunden, för att den varit olydig! Ingenting kan vara mera fel, hundar kan inte skämmas! De visar underkastelse på grund av förarens kroppsspråk! Den enda art på jorden som kan och har orsak att skämmas över sitt uppträdande är människan!

 Alla hundar som får vara med sin förare lär sig snabbt vårat kroppsspråk. Hunden lär sig sin förares gester, minspel och kroppsspråk väldigt snabbt och programmerar sedan in dem i sin lilla hjärna som en datamaskin. Vi är många gånger helt omedvetna om våra miner, gester, ansiktsuttryck och hur vi rör oss och agerar med kroppen i det dagliga livet. Men hunden däremot vet exakt i vilken sinnesstämning vi befinner oss, beroende på vad vårt omedvetna kroppsspråk visar just då.

 Många hundägare skulle kanske finna det obehagligt om de visste hur väl hunden känner dem och deras rörelser. Glöm inte att hunden är mycket skickligare på att läsa vårt kroppsspråk än vi någonsin kommer att bli på att lära oss hundarnas.


 När man blir medveten om sitt kroppsspråk, märker man att man gör en väldig massa saker som hunden lätt kan missuppfatta. Människan har precis som hunden, både dominans och underkastelsesignaler. Bara vår upprätta ställning kan uppfattas hotfull och dominant. En känslig hund kan känna sig hotad, bara vi rör oss mot den, att höja handen, eller hålla ett föremål högt, exempelvis ett paraply, ha en ryggsäck på ryggen, kan hunden uppfatta som ett hot.

 Hunden kan uppfatta det som att vi ökar vår storlek för att imponera, för det är ju exakt vad hundar gör, när de möter en okänd hund (reser ragg och blåser upp sig). Det är ett medfött beteende som är naturligt för hunden, häftiga rörelser, stora vida kappor, långa rockar som fladdrar tycker många hundar ser extra farliga ut, och kan bli rädda.

Så är det med vårt stirrande i hundens ögon när vi ska hälsa på en främmande hund, Livsfarligt enligt hundens språk, många hundar kan då hugga i självförsvar, för att människor lutat sig över hunden med höjd hand (vilket kan uppfattas som hot) för att klappa och försöker dessutom få ögonkontakt för att se om hunden är snäll. Bästa sättet att få kontakt med en främmande hund är att sätta sig ner på huk, vända bort ansiktet och försiktigt hålla handen mot marken, så att hunden får ta den första kontakten. Då har man med kroppsspråket talat om för hunden att man inte tänker slåss eller hotar den på något vis.

 

Det är av största vikt att känna till sitt eget och hundens kroppsspråk för att man ska förstå varandra, sedan bör man ju tillfullo utnyttja sina kunskaper.

Kjelle med Saga

Tala till hunden via gester, mimik och kroppen, dra fördel av hundens känslighet inför dem, samtidigt med både röst och tonfall talar om för den vad jag vill. Många kommer att bli förvånade när de märker hur lätt och snabbt hunden reagerar på vårt kroppsspråk. För hunden är det inte svårt, den har ju tränat länge. Nu hoppas jag att ni och era hundar pratar med varandra på ett förståeligt sätt.


  Hunden  är professor på kroppsspråket.
 Det är med gester, tonfall och en och annan vissling vi gör oss bäst förstådda.
 ” Människans bäste vän ” har ett mycket begränsat ordförråd, men lurar oss att tro att den förstår precis allt! Han förstår vartenda ord jag säger! Hur ofta hör man inte människor beskriva sina känslor och samhörighet med sin hund just på detta vis. Visst är hundar kloka, som hund sett, precis som vi människor är som människor.
 Men det är inte sant att de förstår allt vi säger. I själva verket är hundens ordförråd begränsat till enstaka ord, och skulle förmodligen kunna inskränkas till ett enda ord
 ( som uttalas i olika tonlägen) alltså olika ljud, för att fånga hundens uppmärksamhet när den är en bit ifrån sin husse – matte, för övrigt skulle det mycket väl räcka med ett tydligt kroppsspråk. Ett exempel på att några visselsignaler räcker, är vallhundens svåra arbete som dirigeras med i stort sett, sex olika visselkommandon.




 

Hur kommunicerar vi då med våra hundar? Sanningen är att hundar behöver inga ord.

Det är bara vi människor som använder en outsinlig ström av ord, för att uttrycka våra känslor. Ingen hund skulle ens komma i närheten av godkänt betyg i människospråket. Den likhet vi har med våra hundar är, som de flesta människor som blir utsatta för ett främmande språk, gissar de sig fram till vad vi menar med ledning av kroppsspråk, gester och ett och annat bekant ord eller ljud, och förvånansvärt ofta lyckas de.

Hundens hemlighet ligger i att den har så mycket tid på sig att studera mänskligt beteende på nära håll. Under månader och år av oavbrutet studium på upp till 16 timmar om dagen, är hunden redan vid 2-3 års ålder en fullfjädrad professor på människans kroppsspråk. Det är med kroppen vi från början talar med hunden.


In i minsta detalj avläser den vad vi menar, bara genom att tyda en blick, ett leende eller gest med handen, på grund av tidigare erfarenheter, kombinerat med några grundfraser som t.ex. kom hit, stanna, fint, sitt, i lämpliga tonfall och en vissling, blir kroppsspråket komplett.


Vi borde utnyttja hundens goda hörsel bättre genom att aldrig höja rösten, bara tala till den mjukt och lågmält, samtidigt som vi använder oss av de övriga kroppssignalerna.
T.ex. röra på händer, armar, huka, vridningar med huvudet samt leende eller bistert uttryck. Tänk på att det är vi människor som måste lära oss att använda ett positivt kroppsspråk i kontakten med våra hundar.
Med mer klappar, fler leenden, glada gester skulle livet bli lättare för dem och betydligt lugnare för oss.

Smilla och Ingela jakt tränar
Men glöm inte att det alltid är du, som är och skall vara en rättvis och konsekvent självsäker ledare för din hund.
Då kan du, när du är säker på att din hund förstår vad du menar, ställa krav på att bli åtlydd.

Umgås med hundar -- kroppsspråk


Vem som helst kan lära sig hundspråk d.v.s. kroppsspråk. Det gäller bara att tro på sig själv och inte vara rädd för hundar .
Till att börja med skall man inte ha några förutfattade meningar när man börjar träna med hunden. Man ska uppträda lugnt och säkert och komma ihåg att hunden inte kan göra fel. Vad de än gör så beror det förmodligen på vad vi människor gjort med dem, speciellt när det gäller unga och oerfarna hundar.

 Vi kan inte lära hundar så mycket, men vi kan skapa en positiv atmosfär så de kan lära sig själva. Det är precis som med oss människor, elever som proppas fulla med fakta lär sig inte mycket, men de kan lära sig massor när de själva har lust.
 

Handlingar säger mer än ord.


Hundar har ett speciellt språk, ett kroppsspråk, som är lätt att uppfatta och förstå. Det fina med detta är att hundar aldrig behöver tolk när de skall meddela sig med varandra, överallt i hela världen förstår alla som tillhör hundsläktet varandra.
Man måste anstränga sig lite för att förstå hundarnas språk, precis som med alla andra språk .
Alva och Jackie  
Avsikten måste ju vara att skapa ett förhållande till hunden som bygger på förtroende och där hunden vill samarbeta.
Hunden söker normalt sett kontakt, men!
Jag måste ju skapa en situation där hunden vill vara med i gemenskapen.
Tyvärr är det en hel del av våra hundar som är negativt inställda till de människor som de arbetar och lever ihop med. Även om de går med på att arbeta åt dem, så sker det motvilligt. 
 Lea som liten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vett och etikett i hundvärlden


Hundar är ungefär lika smarta som tre åriga barn. Vilka krav kan vi ställa på våra hundar? Visste du att de flesta hundar är artigare mot andra hundar än vad de är mot oss? Vad förväntar du dig av din hund? Ibland överskattar vi våra hundar, ibland underskattar vi dem. Våra olika sätt att se på livet leder ibland till missförstånd. Några går lätt att förklara, t.ex. varför drar hundar i kopplet, varför skäller hunden mera när man säger tyst, hur påverkas hunden av kopplet i ett hundmöte osv.

 

Många hundägare och hundlärare fått för sig att ett kommando bara får vara enstavigt - t ex SITT, STÅ, LIGG, UPP m.m. Självfallet förstår hunden enstaviga ord bättre, vilket är vad vi normalt bör använda ute på fältet. Men en hund förstår faktiskt hela fraser. Underskatta inte hundens fattningsförmåga. Den känner igen ljudmönster, rytmer och satsmelodi, kör med totalkommunikation, teckenspråk, kroppsspråk, kommandon, signalord, signalfraser. En del säger att då blir hunden förvirrad, men de underkänner nog hundens intelligens och uppfattningsförmåga. Hundar är duktiga på att mer eller mindre läsa tankar, så det spelar nog inte så stor roll vad man än säger, verkar det.

 

Hur pratar hundar med varandra?

Hundar kan inte prata som vi människor. Orden i vårt språk kan betyda många olika saker som vi kan meddela andra. Man säger att orden fungerar som symboler. Orden i ett språk kan också kombineras med varandra på många olika sätt, så att man kan uttrycka väldigt mycket med relativt få ord.

 Hundar har inget språk som vårt. Men hundar kan signalera till andra hundar hur de känner sig.

 Keno och Triss hälsar på varandra

Hunden betraktar husse och matte som en del av hundflocken, så hunden signalerar också till oss människor. Signalerna kan vara ljud. Skällande kan betyda att hunden varnar och morrande att den hotar. Signalerna kan vara ansiktsuttryck. Visar hunden tänder, är den arg och hotar. Signalerna kan vara kroppsspråk. En hund som viftar på svansen är ju vänligt inställd. Slutligen kan signalerna vara dofter (som vi inte känner av). Hundar kan bland annat markera sitt revir med hjälp av dofter. Reviret är hundens "eget område".

Genomsnittshunden kan lära sig upp till 200 ord, vilket är mycket mer än de "sitt" och "plats" som vi oftast lär dem.

 

Liten hundsk-svensk parlör:
Snabba skall: "Samla gänget! Någon har tagit sig in på vårt område."
Tre, fyra snabba skall i stöten: "Det är någon här som vi borde kolla upp."
Morr följt av skall: "Kom igen killar/tjejer, kom hit och hjälp mig."
Kort gläfsande: "Aj!" Eller en kort svordom.
Gnyende som tonar bort: "Kom igen, nu drar vi."
Tjut: "Jag hör vad du säger, men det här är mitt område."
Öronen pekar framåt: "Passa dig - jag är beredd att slåss."
Öronen pekar bakåt: "Jag är lite rädd, men jag kommer att försvara mig om du skadar mig."

 

 

Hundens kroppsspråk är egentligen väldigt avancerat för en oerfaren. Vi tjänar ganska mycket i uppfostran och dressyr, om vi lär oss förstå det.
Kroppens hållning och ansiktsuttryck säger ganska mycket.

Svansens hållning är också en stor del. Katt och hund missförstår varandra på grund av svans- föringen. Katten viftar ju p.g.a. att den är arg, vilket är motsatsen hos en hund. Skrattar du åt en hund så visar du tänderna.

Bilderna kommer ifrån inskannade bilder ifrån en bok om hundens kropps språk därför är det  schäfrar på bilderna.

 svans hög

 

svand ner 

 

Svans mellan 

1. Osäker och hotande (överdrivet högt).

 

2. Beredskap.

 

3. Självsäker.

 svans halva  delupp

 

svans helt ner 

 

svans styv nedåt 

4. Självsäker och hotande.

 

5. Avslappnad.

 

6. Begynnande aktivitet.

 

 

 

 

 

svans osäker 

 

svans mer osäker 

 

svans ganska rädd  

7. Något osäker.

 

8. Osäker.

 

9. Undergiven.

 svans Mycket rädd

10. Rädd.

Svansen spelar en viktig roll i hundens kroppsspråk. De tecknade svansarna här uttrycker bara några av de många signaler som svansen kan ge. Varje svans har bara fått en tolkning. Men de kan betyda andra saker också, beroende på övriga signaler.

 

 

För att studera "blickens språk" kan man jämföra en hund som stirrar utmanande på en annan hund, med skärpa och hot i blicken, och samma hund hemma vid matbordet. Där har hunden förmåga att bara med ögonen förmedla att den är nära svältgränsen.

 

normala öron  

huvud hota morrar 

Huvudundergiven bakåtmed öronen 

De båda teckningarna till vänster visar lugn respektive uppretad självsäker hund och till höger en rädd hund.

 

möte1 

1. Två främmande hundar möts. "Vi är jämn bördiga i styrka eller."

 

möte2 vem är du vem bestämmer 

2."Är du säker på det? Du ska nog inte sticka upp!"

 möte3 jag är nog starkare än dig

 

3. "Okej, kom an då. Det här får vi allt klara ut!."

 

möte4 brottnings match 

4. En hastig sammandrabbning.

 

möte5 vinnare och underkastelse 

5. På rygg med magen i vädret och svansen mellan benen: underkastelsen är total. Men, observera: De har slagits, men det har inget med rangordning att göra.

Man kan säga att huden ger ut en rikedom av fakta med sitt kroppsspråk, genom små förändringar av öronen, svansen, läpparna, rygghår och hållning av kroppen ger huden fakta om allt. Och något som är viktigt att poängtera är att hunden aldrig bara kommunicerar med en kroppsdel utan hela kroppen samarbetar alltid vid kommunikation till oss.

Med ett samarbete mellan hundens ögon och kroppshållning kan den ge ut information om den till exempel är dominant eller om den är mer underlägsen. Om den är dominant tar den ögonkontakt med en stirrande blick och står upprätt med sin kropp och små morrar med munnen. Om då huden är underlägsen håller den inte kvar sin ögonkontakt utan kollar mer ner i marken och kryper ihop med sin kropp och gnäller lite med munnen. Och på samma sätt ger vi människor ut information om vi är dominant eller mer underlägsen.

Med sin svans ger hunden oftast ut information om den är glad, rädd, skäms och bl.a. jakthundar ger ut information om den har spanat in något. Om den är glad viftar den svansen fram och tillbaka åt sidorna och om hunden vill leka så viftar den gärna på svansen. När den är rädd så viker den in svansen mellan benen och kryper ihop med kroppen.

Vi hundägare måste också förstå att hunden avläser vårat kroppsspråk.
Visst kan vi prata med en hund och tro att den förstår. Men den kan inte det mänskliga orala språket.
Vissa ord har vi lärt dem att associera till. B.l.a annat det vi lär dem i dressyren. Vi kan lära dom vad ordet mat associerar till. Eller "vill du gå ut". Då vet hunden vad det handlar om.

Hur vi pratar med hunden säger det mesta. Det går att säga väldiga hemskheter åt hundar i ett glatt ordalag och dem bara viftar på svansen. EX; I morgon ska vi åka till veterinären och ge dig en överdos", och den blir jätteglad. Motsatsen är: Det går att med ett väldigt strängt uttryck säga att du älskar din hund över allt på jorden, och den kanske kryper ihop och börjar fundera på vad den har gjort för fel.
Stirrar du på den samtidigt så blir det väldigt hotfullt.

Kroppsspråket använder vi nog ganska flitigt, fast vi är omedveten om det. Om en hund verkligen förstår innebörden av ett ord som t.ex. sitt och ligg, går att testa om du vänder ryggen till när du kommenderar.

 

Vi människor förmänskligar ofta våra djur.  Det är viktigt att kunna tolka sitt eget och hundens kroppsspråkdetta är angeläget för att få ett bra samspel mellan hunden och människan.

 

 

Tiilbaka till kennelservice 

 

Till hundens beteende och språk index