På denna sida får ni en förklaring till förkortningar som finns:

HD och dess tillägg.
HD står för höftledsdysplasi.
För officiell röntgen krävs att hunden är minst 12 månader gammal.
Höftledsdysplasi delas upp i olika grader enligt följande;

A. Normala höftleder. Benämns sedan 2000-01-01 som A men kallades innan U.A.
B. Nästan normala höftleder. Benämns sedan 2000-01-01 som B men kallades innan U.A.
C. är den lindrigaste formen av höftledsdysplasi. Höftledshålan har nästan normal storlek och form men ledhuvudet passar inte exakt in i ledhålan. Benämns sedan 2000-01-01 som C men kallades innan I.
D. är en måttlig dysplasi. Höftleds hålan är märkbart grund. Ledhuvudet passar in dåligt och går lätt att skjuta ur läge.
Benämns sedan 2000-01-01 som D men kallades innan II.
E. Är en mycket höggradig dysplasi. Höftledshuvudet ligger helt utanför ledhålan. Ledhålan är mycket grund.
Benämns sedan 2000-01-01 som E men kallades innan III och IV.


AD och dess tillägg.
AD står för armbågsledsartros, vilket är en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden.
Armbågsledsartros delas upp i olika grader enligt följande;
U.A. Inga påvisbara förändringar/Utan anmärkning.
Lbp. Lindriga benpålagringar
Mbp. Måttliga benpålagringar
Kbp. Kraftiga benpålagringar


Ögonresultat och dess tillägg.
ÖGON står som rubrik för en s.k. ögonlysning.
Här upptäcker man ex. katarakt och RD (Retinal Dysplasi), men även sjukdomen PRA (Progressiv Retinal Atrofi) visar sig såvida man inte ögon lyser för långt ned i åldrarna.
Ögonlysning bör göras en gång per år om man vill vara säker, eftersom vissa defekter är progressiva d.v.s. utvecklas med tiden.
Datumet i kolumnen visar när senaste ögonlysningen gjordes och vilket resultat det gav.
PRA; successiv förtvining av näthinnan och dess synceller.
Katarakt delas upp i olika grader enligt följande;
U.A. Utan anmärkning
Kat. Katarakt
BP. Bakre polär katarakt
ÖP. Övrig partiell katarakt
LU. Lindrig utbredning
MU. Måttlig utbredning
RD delas upp i olika grader enligt följande;

RD. Medfödd ärftlig defekt i näthinnorna.
MRD. Multifokal RD. Medfödd mindre missbildning av näthinnan. Alltifrån veck till större "geografiska" förändringar.
Vad är PRA?

PRA är en förkortning av Progressiv Retinal Atrofi, det är en ögonsjukdom som finns i flera raser och resulterar i att hunden så småningom blir blind.

Progressiv står för att sjukdomen inte dyker upp färdigutvecklad, utan symptomen ökar efter hand. På sätt och vis kan det kännas som en lättnad, eftersom våra hundar inte blir blinda direkt utan om sjukdomen hinner utvecklas så långt, är de redan i en ansenlig ålder.

Ögats näthinna -med ett finare ord retinan- omvandlar de bilder som kommer in i ögat till nervimpulser som skickas vidare via synnerven för bearbetning i hjärnan. Här finns tappar, som svarar för färgseendet, och stavar som tar hand om hundens mörkerseende och registrerar svart och vitt.

Atrofi betyder förtvining och står för att blodådrorna i näthinnan förtunnas och förtvinar vilket gör att den fungerar sämre och sämre.

Hur upptäcks PRA?

Det finns två metoder som används för att upptäcka PRA hos en hund; ERG och Ophthalmoskopi.

ERG innebär att man placerar en speciell lins i hundens öga och utsätter sedan ögat för olika slags ljus. Man mäter näthinnans respons på ljuset och jämför kurvorna med en springer som är frisk. Här kan man upptäcka PRA på relativt unga hundar, och i Kennelklubbens registreringsbestämmelser står det att om man undersöker en hund som är 18 månader eller äldre med ERG gäller resultatet hela hundens liv. ERG-undersökning görs på Ultuna lantbruksuniversitet, tfn; 018-67 13 13.

Med Ophthalmoskopi (som är det vanligaste) tittar veterinären in i ögat och studerar näthinnan med hjälp av olika optiska instrument. Här kan det vara svårt att se symptomen på PRA innan hunden är 3-4 år, symptomen är för otydliga. Resultatet man får vid denna typ av undersökning håller i ett år, sedan måste man lysa om hunden om man t.ex. ska använda den till avel. Båda metoderna är komplicerade och veterinärer måste ha speciell utbildning för detta. Det finns ett fall i Danmark bl.a. där man misstagit sig vid ett ERG-test och fällt en hund som vid en senare undersökning visat sig vara frisk. Men å andra sidan kan man med Ophthalmoskopi missa symptomen hos en ung hund, och klassa den som frisk men vid en senare undersökning fälla den.

Vad görs för att undvika PRA?

Alla hundar som i Sverige diagnostiseras med PRA (sjukdomen eller anlaget) får parningsförbud liksom deras föräldrar. Som uppfödare ska man vara restriktiv och inte avla på hundar med för mycket PRA-anlag eller troliga PRA-anlag bakåt i stamtavlan.

Tyvärr är anlagen så spridda att det inte är möjligt att plocka bort alla anlagsbärare, troliga och möjliga ur aveln – då skulle antalet hundar som det gick att avla på komma att bli så litet.

Problemet är också att anlaget är enkelt (recessivt) dvs. en hund kan bära på anlaget utan att bli sjuk och man kan inte upptäcka detta genom att undersöka hunden. En hund med ett dolt anlag som paras med en annan hund som också bär på ett dolt anlag kan få valpar som kan utveckla PRA och först då visar sig anlagen och hunden kan plockas ur aveln.

Nedanstående försöker ge en schematisk bild av hur anlagen/sjukdomen nedärvs i en kull. Man kan aldrig garantera för hur anlagen ligger, dvs. vid en Aa + Aa parning är det 25 % risk att valpen får dubbel uppsättning av PRA-anlaget (AA), 50 % risk att valpen får anlaget Aa och det är 25 % chans att valpen saknar PRA-anlaget helt (aa).



Teckenförklaring;

AA= hund med PRA (blir sjuk)
Aa= hund med anlag för PRA (men utan att bli sjuk)

aa= hund utan anlag för PRA
«= parning.

Procenttalen anger schematiskt hur

anlagen kan fördela sig.




AA « Aa

Valparna får anlag

50 % AA

50 % Aa
AA « AA

Valparna får anlag

100 % AA

(alla sjuka)
AA « aa

Valparna får anlag

100 % Aa

(alla blir anlags- bärare)



aa « aa

Valparna får anlag

100 % aa

(alla friska)
Aa « Aa

Valparna får anlag

25 % AA

25 % aa

50 % Aa


aa « Aa

Valparna får anlag

50 % aa

50 % Aa




Fucosidos är en ärftlig neurologisk sjukdom med dödlig utgång. Det krävs att båda föräldrar är anlagsbärare för att sjukdomen ska kunna bryta ut. Numera är det enkelt att ta blodprov och skicka det till England för DNA-analys, och på så sätt kunna avstå från att avla på anlagsbärare. Vi hoppas på att så många Springer-uppfödare som möjligt testar sina hundar och att vi på detta enkla sätt ska kunna få bort anlagen helt så småningom. Vill du veta mer hör av dig!