Apell spår

SPÅRETS UTSEENDE

Hur man lägger spåren är mycket individuellt och måste anpassas för hundens förmåga. Men gör det inte tråkigt för det... Man behöver inte lägga de vanliga apellspåren bara för att man inte har tävlat än eller för att det är enklast så. Vanligt är ett 300 meter långt spår med två vinklar och 3 apporter. Men man kan ju också testa annorlunda kombinationer. Ett långt spår med massor av vinklar (behöver inte vara 90°, utan kan lika gärna vara mjukare). Ett kort spår där du vimsar runt lite extra eller hur du vill. Självklart är det viktigt att ta med hundens spårförmåga i beräkningarna. Men vi tror att de flesta hundar tycker det är kul när de får jobba lite extra och inte bara gnatar på i de invanda 2 vinklarna och 3 apporter. Spårar hunden för fort kan den lugna ner sig om det hela tiden kommer vinklar, med då får man vara noga så hunden verkligen tar vinkeln och inte springer förbi och sedan rusar runt och letar.

Man kan även  testat något nytt, som kanske låter lite tråkigt. När en  hund har börjat slarva i vinklar o.dyl. i spåret kan man  lägga en noggrann "spårbana" i skogen. Det bör vara lättframkomlig terräng och ganska öppet. Man snitslar mkt noga och verkligen markerar ut vinklarna. Denna slinga återkommer vi ofta till, och lägger då spåret exakt enligt snitslarna. Då ser man exakt hur den går och har större chans att korrigera och hålla tillbaka om hunden stressar iväg inför en vinkel eller gör något konstigt.

FÖREMÅL I SPÅRET

Först av allt, hitta på nya saker hela tiden. Lägg inte bara gamla trista träapporter i spåret. Allt kan fungera som apporter, mycket små träbitar, bollar, pipleksaker, strumpor etc. etc. En av favoriterna kan vara gamla rökta ben som hunden tuggat på. Men är hunden tillräckligt koncentrerad och intresserad av föremål kan man lägga betydligt mindre prylar. Ex. ta en liten bit läder och knyt fast ett snöre i. Perfekt att leka med utan att få fingrarna uppätna.

Man kan ha en kraftig, rak pinne. Runt den kan man ha rullat (mkt hårt) en gammal trasmatta till lämplig tjocklek och sedan satt fast. Förutom sytråd har vi tagit gamla, starka skosnören och knutit runt hela alltet (ett snöre/dm ungefär).


APPORTERING

Apportering är ett problem för många. Ett tips är att innan hunden kommer fram till spårapporten springer du fram till apporten, tar upp den och kastar den till en medhjälpare eller leker med den själv och samtidigt struntar i din hund. Du kan också testa att när du "snott" apporten ta fram någon gott t.ex. en korv och börja äta själv för att få hunden tänd på att ta apporterna. Tar inte hunden apporten, testa också att ignorera den och ta apporten utan att bråka om det. Hunden förstår ofta att det blir roligare om den tar grejen, för då börjar du ju leka med den och allt är jättelajbans. När hunden hittar en apport ska det vara världens lycka från föraren, inte bara ett kort "bra" utan verkligen beröm.

Har du problem att få tag på "vanliga" apporter och snitslar, kolla våra tips!! En viktig sak är att man inte startar ett storgräl under spåret med hunden. Konflikterna som uppstår när hunden inte vill apportera måste man försöka lösa i en annan situation, annars kan hunden börja tycka att spårandet bara är pest och pina. Om man har lyckats få sin hund att bli "apporttokig" genom att träna med godis. Tar hunden apporten på ett bra sätt och inte tuggar, så får den en godis. Tuggar hunden, släpper apporten eller något annat så får den inget godis.. I början kan hunden ha svårt att förstå men det brukar ofta fastna rätt fort;; Jag gör rätt, jag får belöning...

Blir inte hunden alltför stressad; visa verkligen att den gjort något bra, inte bara ett kort "duktig hund!".


TERRÄNG

Tänk på att inte bara lägga fält- eller skogsspår. Man kan lägga  spår över träbänkar med mycket lyckat resultat. Testa att korsa asfaltsvägar, rulla runt i spåret, hoppa upp på stenar och gå över träbänkar. Hunden klara ofta mer än vi tror och det är roligare att se sin hund övervinna svårigheter av olika art än att bara köra "vanliga" skogsspår. Vill man ändå ha det "som vanligt", försvåra genom att köra övergångar hela tiden. Gå en bit i skogen, gå ut på en äng och fortsätt där en bit och återvänd in i skogen, upprepa gång på gång som blir det ett roligt och varierat spår. Bestäm innan, hur ska spåret se ut och även om inte terrängen är så bra, följ din ursprungliga plan.


MÖRKERSPÅR

Vad kan behövas för att genom föra detta? Kanske pannlampa, reflexsnitslar och gud vet vad.

En sak är säker; det är verkligen jätteroligt. Men förutsättningen är att man har rätt material, annars kan det bli svårt. Nr 1 är lämplig lampa. Om man har bara mörka promenadvägar på morgon/kväll och man måste därför ha en lampa som man ej behöver hålla i. Man kan köpa en vanlig liten platt ficklampa, (med stort, platt batteri). I dessa finns ofta en krok så man kan hänga den på väggen. Man kan ta ett brett bälte som man sätter fast den i kring midjan. Vips har jag en perfekt lampa.

Lägg spåret då det är lite ljust, så att du ser och planerar EXAKT var det ska gå. Lägg i terräng som är lättframkomlig och lägg ett lätt spår, det är svårt att veta om hunden tappar spåret då det är mörkt. I regel ser du inte hunden utan endast en liten bit framför dig. Sist men inte mist; ta på oömma kläder och rejäla kängor. Är du inte helt säker på foten är risken att du ramlar eftersom en spårande, framåt hund och en ficklampa i skogsterräng inte alltid är de optimala förutsättningarna för en bekväm promenad!

SPÅRLÄGGARE

Vi bara säger en sak: Försök att inte bara lägga spåren själv. Försök få andra att lägga

dina spår och testa att andra korsar dina spår så hunden får lite utmaning. Man måste vara ganska försiktig när det gäller s.k. förledningsspår (korsande spår). Den som korsar spåret måste göra det ett bra tag efter du har lagt spåret, så hunden har en god chans att lösa det..

Detta är lånat ifrån "Emmas hundsida"  (med lite omskrivningar av oss), som har många bra träningstips!